Bilder från Åskovädret.

Visste du att gryninen är Älvornas tid? Då dem dansar och sjunger så vackert att det gör ont att se, ont att höra? Det sägs att dem som ser det blir blinda, och dem som hör det, blir döva. Det sägs också att det ska vara värt det. Har du sett en älva?

Foto: Linnéa Brickman.
Redigering & Modell: Annie Brickman.

Varje flickas största dröm blev just sann för min del. Det plingade på dörren, och där stod ett paket fullt med skor från Skofyndet! Det här ska bli så sjukt kul... ser ni förresten den röda detaljen under sängen? Det var inte riktigt meningen att det skulle komma med i bild, men där ser ni ett annat par skor från dem, som jag är vrålkär i. Dem traskade jag runt i under fototuren i Botaniska i går. Det kommer bilder från det också - och på skorna!

Skor, skor och mer skor!

Snart, snart bär det av in till stan! Vi ska se Cesar Millan, jag och en härlig gammal kompis. Få massa tips och inspiration. Cesar Millan är en man jag respekterar. Det ska bli kul att höra vad han tänker prata om. Personligen har jag ingenting jag behöver råd i för tillfället. Mitt enda problem är att hitta tid att ta mig till apelplanen och börja med agility.

Ja, man kanske skulle slita sig från solen en stund och byta om. jag vet fortfarande inte hur jag ska ta mig in till stan. Jag har inte bestämt det än. Bil eller buss? Var ska jag i så fall parkera? Det lär ju vara smockfullt dagen till ära. Världsliga problem. Vad vore världen utan sådana?

Lady tycker också om att leka med såpbubblor!

Både på att fotografera, och på att redigera. Igår plojhoppade vi lite länghopp efter friidrottsdagen. Min mamma hoppade också, och jag passade på att ta lite bilder! Tre av dessa klippte jag nu samman till denna bild. Och jag är så stolt. Visst, jag är definitivt ingen mästerfotograf (men vem vet om 20 år?), men denna bild är tagen med helmanuellt läge och allt inställt för hand, från ISO till slutartid och även manuell fokus. Och de blev användbara! Det är jag sjukt stolt över. 

Gillar dessutom rörelsen i den här bilden, man ser bågen i hoppet på ett flytande sätt!

I går natt låg jag och pratade med mitt ex tills dess att jag somnade. Och tidigare på kvällen promenerade jag och en vän och pratade om våra känslor inför att bryta upp med någon man delade så mycket med... och jag insåg en sak. Jag är lyckligt lottad. Riktigt lyckligt lottad. För det är inte honom jag saknar, när jag alls saknar något, utan det är känslan att vara dyrkad. Att vara väldigt speciell för någon. Blicken i ögonen när denna person ser på mig. Att lägga kinden mot någons ryggtava då jag ska somna. Jag saktar inte mitt ex över huvud taget, tvärtom. Jag har inga platser jag undviker att gå till för att undvika att tänka på honom. Inga låtar, filmer eller ställen. Och exet själv gör det otroligt lätt att gå vidare genom att stöta på allt och alla (inklusive undertecknad...). Magin som en gång fanns är borta sedan länge.

Jag är så lycklig att det borde vara kriminellt. Mina dagar är ett gytter av olika, underbara männsikor som tillför energi och kärlek i vardagen. Alla väder är vackra, för jag ser någonting värt att se i allt. På framtiden ser jag inte än, för den var så inflammerad av gemensamma drömmar att det fortfarande är jobbigt ibland att tänka på allt som aldrig kommer att ske. Jag har svårt att se mig själv tillsammans med någon igen, och på något sätt känns det som om det är den enda tillåtna drömmen att ha. Drömmen om kärlek, villa, barn, barnbarn, you name it.

Jag drömmer om ett hus. Men tanken att dela det med någon skrämmer mig. Tanken på att ha en relation igen, som den jag just tog mig ut ur, det skrämmer vettet ur mig. Jag tror att man är lyckligare ensam än med någon som dränerar en på energi. Hur väl personen än menade.

Jag tror att jag är för lycklig. Just nu skiner solen och jag ska njuta av den en stund till innan jag plockar iordning kläderna efter förrgårs fotorunda. Efter det blir det in till stan och träffa en gammal vän och lyssna på vad gurut Cesar Millan har att säga. Det kommer bli fantastiskt! Hela datorn är överfull med bilder jag ska gå igenom och visa upp. Helgerna som kommer är fullbokade med aktiviteter och härliga möten. Kameran fungerar någorlunda bra, på fredag ska ett polfilter och ett neutralt tonat ND4-filter beställas hem. Kanske några extra minneskort. Sedan kan sommaren komma på allvar.

Nu ska den fjärde perfekta dagen i rad dra igång på allvar!

Det är min syster.

Nu taggar vi för friidrott! Jag ska med som funktionär när mammas elever har friluftsdag. Ska njuta av världens roligaste sport (den enda riktigt roliga?) och av solsken och av uppkäftiga nior. Kan det bli den tredje perfekta dagen i rad? Jag misstänker det!

Förresten, fler bilder från igår! Älskar bilden på mig i gräset, så härlig. Nä, nu tar vi på oss de färgglada strumporna som varit mitt signum alla år då jag själv friidrottade - här ska vi roa modepryda nior! Jag bjuder gärna på ett gott skratt. Det är ju det livet handlar om, att skratta!

Svävar fritt, lätt som luft. Gnistrar i klara regnbågsfärger. Så svullen av kärlek och så tunn, att det känns osm om jag kommer att spricka när som helst. Man kan inte vara lyckligare än så här. Lycklig som en såpbubbla.

Snart kommer det såpbubblebilder. Mycket redigering blir det. Tog nära på 20gig bilder. Och inte bara jag! Jag hade syster min till hjälp. Hon blåste bubblorna och fick agera fjärrutlösare eftersom jag glömde min hemma. Jag ställde in kameran och pekade ut vinklarna... och hon agerade en ypperlig fotograf!

Nej, nu ska jag återgå till att redigera!

Det kan inte bli bättre. Tre dagar ledigt, fullboakde med underbara människor och underbara aktiviteter. Sommar. Nästan trettio grader varmt, solsken och blå himmel. Hela morgonen har jag solat topless, ivrig att få bort min fula bikinibränna. Huden är knallröd och doftar svagt av solkräm och värme. Blandas med alla blommor som slagit ut överallt. Är inte det den bästa doften?

Jag har en massa fototidningar att läsa, och jag är så sjukt inspirerad! Jag har så mycket att lära mig. Så mycket roligt att se fram emot! Äntligen börjar jag förstå vad de skriver. I början tittade jag bara på bilderna. Idag tänkte jag klä ut oss i sommarklänningar. Tänkte ta fram såpbubblorna. Har aldrig någonsin fotograferat såpbubblor, så jag längtar. Imorgon, då blir det Botaniska med en annan fotoälskare. Och på torsdag en sväng i stan och föreläsning med Ceasar Millan tillsammans med en härlig foto- & hundgalning. Jag tror att jag har världens bästa vänner. Stackars dem som får dras med undertecknad! 

Nej, ingen mer bortslösad tid inne! Lite mer läsning, sedan blir det val av klänningar!

På smutsiga fötter vandrade hon vidare. Löv och skogsstigar blev till grusvägar och asfalterade gator. Tystnaden bröts av fåglarna, ingen människa syntes till. Och som ett litet barn skrattade hon höga, klingande ljud, skuttade från vattenpöl till vattenpöl i solnedgången.

Hann du se henne?

När den galna flickan nått skogen tog hon av sig skorna. och vet ni? Hon har ännu inte tagit på sig dem igen? Iställer smög hon genom skogen som en älva i svart. Dansarna till fåglarnas sång och regndropparnas musik.

Hela dagen lekte barnen utomhus i den gassande solen. De vuxna påtade i sina trädgårdar, svettades och njöt av att få klaga på det underbara vädret. På radion varnade dem för åska. Och när den kom, insvept i mullrande moln, tömdes hela världen på människor. Inga barn lekte längre på gatorna. Trädgårdarna var plötsligt övergivna. Bara fåglarna fanns kvar där ute, sjöng sina obekymrade sånger.

Bara fåglarna, och en konstig gestallt i svart klänning. Och de första dropparna regn föll då figuren nådde skogsbrynet. Och när regnet tilltog stod hon högt över samhället, iförd sin klänning, och skrattade. När åskan mullrade spelade ett leende över hennes läppar. Du såg henne inte, för du var inte galen nog att ge dig ut bland blixtarna. Det var hon.