Jaha. Min minneskortläsare har begått självmord och vägrar fungera med mina två mest använda SD-kort. Och jag kan inte föra över bilderna direkt från kameran till datrorn, för jag saknar sladd till kamera 1 och på kamera 2 dog den funktionen efter ett par års frekvent användning. Vad gör man nu? Överlever jag två veckor till löning?

Jaha. Vilken dag. Jag har gjort någonting jag är riktigt stolt över. Förhindrade en eventuell olycka och fick högsta beröm av chefen. Kommer att bära med mig minnet länge. Och det här med betald semester... jag hade givit upp mina idéer om Gotland (kom igen, 34 mil till Oskarshamn och sedan 2 timmars resa över vattnet, enkel väg. Det gör man inte om man bara har två dagar ledigt, då går ju all tid åt att resa!) men nu har jag börjat fundera på det igen. Fyra dagar i sträck. Då hinner man väl både fram och tillbaka och få lite kvalitétstid över?

Jaja.

Men nu går jag igenom lite andra bilder som jag glömt visa upp! Som min fina syster.
Vacker mot den grå väggen. Tog bilden medan vi satt hos morbror. Ett ögonblick ur vardagen.
Min underbara vardag.

Jag ska strax iväg till jobbet efter världens mysigaste morgon. Katten ligger och spinner i knäet. Och jag fick just veta att jag kommer ha betald semester i sommar. Häftigt. Man känner sig så vuxen! Betald semester. Jäklar! Det verkar också som om jag kan få två små minisemestrar i sommar, där jag är ledig fyra dagar i rad. Åh, jag skulle så gärna vilja åka till Växjö en sväng då. Och Gotland. Gotland lockar så otroligt med alla sina små märkvärdigheter. Det riktigt kliar i fingrarna efter att få fota Visby. Kanske Fårö. De där grottorna. Raukar. Undrar om min bild av Gotland är väldigt romantisk? Jag har aldrig varit där men jag har hört så mycket fint.

Oavsett. Idag blir det jobb. Och om några veckor är det dags. För en veckas betald semester. Bila upp till mormor. Vandra i fjäll. Kanske tälta? Åh, jag längtar. Efter semester, efter sommar. Oavsett var eller när.

Även regniga dagar är vackra.

I wanna go all the way
But something tells me that won't happen
You're starting to take this game too far

I wanna go all the way
But going there would leave me broken
Heading up straight into contradiction
I gotta stop gambling that sweet addiction

Idag har jag funderat. Det har hänt en hel del. Jag fick mitt sommarschema, bara för att komma med lite åsikter innan det försvann igen. Det ska justeras lite. Men jag har fått klartecken om att jag får semester att åka till Jämtland i sommar. Och antagligen två perioder med fyra lediga dagar i sträck. Tillräckligt mycket för att åka ner till södra Sverige också. Växjö? Eller Gotland? Eller både och?

Och jag har börjat ompröva någonting. Som vanligt, när det gäller mig, ligger det i framtidens händer. En dröm har börjat ta form. Planer börjat smidas. Jag vet att man måste kämpa för att nå någonstans. Och om jag vet vart jag vill, är jag en riktig fighter. Alla som känner mig vet vad jag går för. När jag väl bestämt mig.

Men just nu är denna kamp mer avlägsen än dimman.
Mer fjärran än vad mina sträckta fingrar kan nå.
Och helt inom räckhåll.

Självporträtt en regnig måndag.

Nu är bilderna upplagda på Aday.org. Ni deltog väl? Jag tog flera bra bilder. Blev faktiskt väldigt nöjd. Lite enformigt kanske med tre bidler på Gothia Towers, men jag tyckte att det var så fint där. Byggnaden är fin, och spännande nu när den byggs om.

Igår hände en fantastiskt rolig sak! Jag har fått ett erbjudande jag knappt kan vänta på att få ta itu med. Ta bilder åt någon. Åt ett företag. Åh, jag kan knappt vänta!! Hoppas sjukt mycket att det blir av.


Jag måste erkänna att jag börjar tänka tankar som bara för en månad sedan var helt omöjliga att tänka. Man kanske ska lära sig ett tag till, och sedan faktiskt bli fotograf? Det vore nog sjukt kul... jag vet inte. Har varit motståndare till det innan, vill inte göra foto till ett måste. Men vem vet? Det vore jäkligt kul...

Den 15 maj kommer att bli väldokumenterad i år. Massvis med människor har varit ute idag och fotograferat. Självklart vill även jag detla även om störren av dagen tillbringades inomhus på jobbet. Så på väg hem dokumenterade jag Göteborg. Slitet och relativt öde, gått och regnigt men just då bilderna togs, då var det uppehåll.

Nu har jag valt ut fyra, som håller på att laddas upp i den digitala gallerian. Vill ni se dem?

A day.

Det blev nästan bara porträtt. Tyvärr var bilderna på avstånd suddiga, skärpan blev fel. Men det syns inte att det spöregnade och blåste halv storm, tycker jag. Och håret var lite lekfullt och ruffsigt. Det är kul att göra galna saker. Som att fotografera i dåligt väder. Men ljuset, det var så mysigt. Allt var skirt och grönt och nästan strålade.  

Jag ska stänga ner photoshop nu och sätta mig insvept i en filt och läsa. Men jag får säga att det blev några bra bilder trots allt. Trotts att jag huttrade och frös. Trots att linsen blev fläckig av vatten, att vinden fick stativet att välta och mitt hår att fladdra rakt över ansiktet.

Jag älskar att trotsa vädret. Det är en fantastisk känsla att veta att man försökte - och lyckades.

Självporträtt

Du vet, den där knäppgöken som sticker iväg till ett naturreservat vid 12-tiden en måndag? Du vet, den där typen med de tre stora hundarna och den vita Opeln? Du veeet... den där galningen med två kameror och en röd väska, toksminkad, som byter om inne i bilen till endast en tunn sommarklänning och ställer sig och poserar i spöregnet trots att det bara är 9 grader varmt ute och blåser stormbyar?

Hon ja. Exakt. Det är jag det.

Nu blir det en varm kopp kaffe och en massa bildredigering.

Den som inte vet vart han skall gå, kan aldrig gå vilse. Men utan mål, hur ska man då hitta motivation att fortsätta gå? Inatt satt jag uppe sent och chattade med en person jag inte hört av på många år. Jätteglad. Men då jag skulle sova kände jag efter. Den tiden är förbi. Jag vill inte träffa honom. Och jag lär nog se till att det inte händer heller.

Det finns mycket jag vill. Dejta gamla flirtar är inte med på den listan. Jag vill fotografera världen. Resa till Jämtland, Gotland, utomlands. Fotografera så mycket jag bara kan. Andas foto. Jag vill ha hus. Jag vill ha en egen plats i världen som bara är min, som ingen kan ta ifrån mig. Ett hem.

Jag vill bli kär igen. Jag vill umgås med vännerna och ha extremt roligt. Somna i min egen säng tillsammans med någon som älskar mig för den jag är. Jag vill börja plugga. Läsa design eller inredning eller konst eller foto. jag vill vara kreativ.

Jag undrar inte längre vad som kunde ha hänt mellan mig och den där killen. Jag tror att jag har ett ganska gott hum om det. Och det hade jag nog redan när det begav sig. Det är så mycket jag visste om mig själv redan då, som jag trodde att jag glömt. men som fortfarande stämmer lika bra.

Från när jag cyklade mellan Backa och Bohus.

Något nytt. Nytt är en tolkningsfråga. Är någonting nytt om det inte är gammalt? Eller är det nytt om det aldrig funnits förut? Eller kan någonting som varit gammalt, bli nytt igen? Jag tycker att det kan det.

Våren. Ingen nyhet. Den kommer varje år. Men varje år bringar den ny grönska, nya dofter och nya blommor som sträcker sina ansikten upp mot himlen för att värma sina ljuva kronblad. Och varje år fylls jag med nya krafter, nya lyckorus. Och nu har jag kunnat fånga den med min nya kamera, som precis kommit hem igen efter lagningen. Nya möjligheter.

Dessa bilder är kanske inte särskillt nytänkande. Men de ärt nya, och visar hur den nya grönskan blommat upp de senaste dagarna. Och hur vitsipporna, till synes perfekta, börjar gå från nya till gamla... 

Fler trissar här.
I ett "nytt" fönster! haha ;-)

Jag sitter här och skrattar för mig själv. Chattar med en kille som jag en gång i tiden höll på att bli kär i, men som jag på grund av fördomar tog avstånd ifrån. Jag har ofta undrat... hur skulle det ha blivit, om jag vågat? Jag har missbedömt så många, missbedömde jag honom?

Tre gånger i mitt liv har jag mött någons blick. Tre gånger har jag fått en hård, elektrisk stöt genom kroppen. Alla gånger var det killar som jag visste att jag skulle riskera att falla för. Och som jag flydde ifrån av just den anledningen. Jag och kärlek, det har aldrig varit något lyckat koncept.

Det är så skönt att räta ut frågetecken. Stryka ett streck över det förflutna och börja om. Jag är inte en sådan som gräver ner mig i det förflutna. Jag sitter hellre kvar i nuet. Vid datorn och chattar med någon som jag verkligen tyckte om. Ger honom mitt nummer och bestämmer en tid att ses. Om det blir av? Det hoppas jag faktiskt inte. Hur reagerar man när man återser någon efter drygt fyra år?

Well, inatt tänker jag inte på det. I natt fnittrar jag en stund till. Chattar lite. Innan jag slutligen somnar lycklig.

Det finns så många vägar att gå. Och jag tror inte man kan gå vilse - bara annorlunda.

Jag skrev på facebook "Min älskling har kommit hem!" och fick frågan: "Har hunden varit borta?". Nej, inte hunden. Hon är min Lilla. Och min Bäbis, det är katten det. Min älskling, det är kameran. Min D5100. Den har hittat hem igen och ska förhoppningsvis fungera normalt nu. Inte dö när den känner för det. Och Liveview ska nog starta när man vill att den ska göra det.

Har provat lite nu. Vi var ute med hundarna och gick till ängarna. Fotade tills kamerabatteriet dog. Och allt jag kan säga? Total Lycka. 

Livet är grått utan en kamera att se färgerna igenom.

Så många dagar det har tagit att skriva det här inlägget. Många timmar att bara gå igenom bilderna. Få har jag redigerat. De som är redigerade är mestadels beskurna eller något ändrade i nivåerna. Men det var inte många. Ovanligt bra bilder, tycker jag själv. Synd bara att det var D40in som tog dem. Kvalitén på bilderna är urkass. Jämfört med vad jag vant mig vid med 5100an.

Oskarshamn. Så underbar liten stad. Så mycket minnen, så mycket känslor. Inga ord kan beskriva hur jag känner för staden, eller medan jag vistas där. tack. Så otroligt mycket. En underbar helg var det. Det är skönt att komma bort från verkligheten ibland.

Loppisrundor...



Det fantastiska gula huset Norrbylund.




Att se min egen "konst" visas upp på någons byrå... det känns kul!





Gulsippor - något jag inte minns att jag tidigare sett.







Vänliga nya vänner.











Och vi lyckades dela någons livs lyckligaste dag.


En ny tolkning av flerfamiljshus?



Och drömmar om att besöka ön som jag aldrig besökt.







Ljuvliga små gator.






Att vandra under en molnig himmel på en vacker, ny plats.


Se kärlek på platser där man inte förväntar sig den.



Och beundra solen som trängde fram då och då.







Bara njuta av världens mysigaste plats. Av vår och av solsken.


Att flumma runt vid det coolaste trädet.


Det är en väl spenderad helg.